Hejsan. min lillebrors konfirmation igår blev bra. nu är allt över och jag var otroligt slut i hela kroppen.
har skakat hand och kramat hela tjocka släkten. och presenterat andré ! ja visst! min faster frågade "ska du inte presentera killen?" ja här är min pojkvän andré :)

jaja. sen blev det årvas. tråkit, otroligt tråkit. så vi for hem till komossan. oj vad kul att vara här!
min pojkvän sover ännu.. :) imorgon efter jobbet skall jag till vasa och träffa hon som skriver boken om barn och ungdomar som är utan förälder. så jag ska sitta och berätta om hur livet är för mej som är utan en förälder.
men frågan är hur mycket man kan säga, jag vill ju hjälpa andra, men jag t.ex vill inte säga allt. det mesta kan jag säga, men inte allt. jag vill hjälpa , men hela norden kommer kunna läsa boken kanske och ja. vet ej. måste prata med mamma. :)

jag har en konstig känsla hela tiden. som att jag inte duger. vet inte varifån den kommer för hela året har jag haft ganska bra självförtroende. men nu känns det som om jag inte räcker till. jag vågar knappt hälsa på folk för jag har blivit rädd för vad dom ska tänka. var är mitt problem , jag är nästan aldrig blyg, jag är typ vild. jag brukade vara. nåja , kanske det går över. ångest fly away!

nu ska jag väcka älskling. ha det så bra. kramar
-sassa